De små sakerna är faktiskt också jobbiga.
Att göra slut är jävligt hårt, don't get me wrong, men det som kommer efteråt är heller ingen dans på rosor.

Bara att t.ex. byta bakgrundsbild på datorn och telefonen, delete:a musik man förknippar med den man i framtiden kommer att få referera till som sitt "ex" istället för "flickvän", "kärleken", och allehanda namn jag använt mig av, packa ihop saker, ta ner foton när man som nykärt par kysser varandra, eller teckningar och dikter...sånt där sockersött. För att inte tala om alla SMS och MMS man hållt fast vid under förhållandet för att man blir så rörd av att tänka på hur det var i början, when it was all new and everything was a discovery. Sen är det också att vänja tanken vid att man är "singel" och inte har ett gemensamt känsloliv längre. De sex bokstäverna som tidigare gav mig en känsla av trygghet får mig nu att vilja låtsas som om torsdagen aldrig hänt. Bara att trycka på "Cancel Relationship" på Facebook är fan självplågeri!
Men jag fick i alla fall åka tillbaks till Kopparberg i fredags. Sjukanmälde mig på jobbet och åkte i fredags eftermiddag hem till mor, far, övrig släkt, Kopparbergsbor och vovven.

Det var skönt att fly verkligheten en stund. Även om man hade sina breakdowns, I won't lie to ya...men att få spendera ett par dagar med familjen och mina underbara vänner skingrade tankarna om än litegrann. Vi råfestade i lördags. Ronja, underbara Ronja, fick leka psykolog med mig där ett tag på lördagskvällen, ett jobb som Matilda tog på sig i fredags när jag fick en liten härdsmälta efter Patrik 1.5
Men i övrigt har det faktiskt varit riktigt trevligt. Man har inte riktigt haft utrymme för att tänka särskilt mycket, och kanske är det lika bra? Jag har i alla fall insett att jag inte gjort något fel. Att man blivit ett offer för omständigheterna, nästintill. Men men. Jag ångrar ingenting. Med henne hade jag det lyckligaste halvåret i mitt liv och jag älskar henne något innerligt också som vän. Hon är ju trots allt en av mina absolut bästa vänner. Jag tycker vi kommit varandra ganska nära på kort tid. Känner att vi kan prata om allting och varför ska man då kasta bort det? Det finns liksom ingen som helst bitterhet emellan oss eftersom det inte var någon som gjorde något fel. Vi hade en perfekt relation. Och vi kommer att få en underbar vänskap. Vi har hela tiden haft en underbar vänskap, men kanske ska vi ta det lite lugnt på umgängesplanet ett tag. Vi ska visserligen gå på Harry Potter på torsdag, och det tänker jag inte banga för. Som alltid ska det bli kul att se henne, dessutom SA vi redan från början att vi skulle gå på den. Hon är den enda jag vill se den med. Jag har sett fram emot hennes reaktion när..ja, det som händer i slutet av boken, händer.

I övrigt är jag sjukt tacksam för mina vänner.
Och jag har en ny Gud: S I D V I C I O U S