Visar inlägg med etikett kärlek or the lack of kärlek. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kärlek or the lack of kärlek. Visa alla inlägg

måndag 31 augusti 2009

That's not where I dangle it.

Har bokat tid för gaddning. 17 september. Min efterlängtade andra tatuering.
Har gått ett bra tag i osäkerhet om vilken av mina planerade tatueringar jag ska skaffa först; men så plötsligt stod det klart för mig - B U F F Y!
Självklart!
Spännande.
Hursom...hade en väldigt olustig dröm inatt som helt fick mig att ändra inställning till gårdagens inlägg ... sen visade det sig att det stämde. Mediet sa åt mig att börja skriva ned mina drömmar; eftersom jag har så stark intuition ger mina drömmar mig mycket information jag annars kan se förbi.
Ska man börja föra drömdagbok?
Varför inte.
"Du får ju rätt!"
Idag var det faktiskt nästan kusligt.
Fick sms från en person jag inte riktig sms:ar med längre.
Så sa jag till Lina exakt vem det var jag trodde jag fått sms från. Tro på fan att det stämde! Det här med min starka intuition, som jag tidigare sett som en plåga ... skulle jag inte kunna vända det till något bra? Inte något för personlig gagn; inget om spel.
Dagen har varit ganska krävande, men jag håller mig positiv. Måste man göra.
Försov mig imorse. Jobbade ju 7-21 igår och var ganska mör, tror det kan ha med det att göra. Gick in till stan för att ta bussen ut till Uni ... missar bussen med 30 sekunder.
Bara att knalla ut till universitetet ... som ett resultat av detta kom jag för sent till första föreläsningen. Good on ya, mate.
Men men, som min nyfunna potentiella vän Lollo sa, "Tror att du..." eh... kan det bara på engelska, makeade up for "det när ni hittade en gemensam nämnare i William Faulkner."
Vår lärare, Professor Lars-Åke, verkar dyngbra. Han har enorm inlevelse. Och radikala idéer som retat gallfeber på andra litteraturvetare.
En rebell.
Precis det jag älskar.
Han är underbar.
Det ska bli skönt att få lite mer skinn på benen. Jag ska ju trots allt doktorera i Engelsk Litteratur, eh? Så beslutade jag mig idag för att ta itu med plugget direkt. Ingen mening med att lagga efter från början. Jag tänker inte gå igenom det igen. Nu är det en skärpt student som skriver. Dessutom ska jag börja gymma snart. Så fort jag kommit igång med skolan. Det ska bli skönt.
Är ledig imorgon; vi ska ha scones-frukost i kollektivet. Så tänkte jag faktiskt gå ut på en långpromenad. Enligt meterolog-Ronja ska det bli jättefint väder imorgon, så det passar sig nog ganska bra.
Jag har fortfarande ett beslut att göra. Vet inte hur det kommer att bli. Tror jag tänker låta det bero litegrann. Kanske. Borde nog inte fatta viktiga beslut mitt i ett vredesutbrott. Är väldigt lugn nu, men när jag igår fattade ett beslut i min ilska känner jag att det kanske var lite förhastat. Speciellt eftersom min spåkvinna rådde mig att inte ... hm...känner mig lite paranoid i min blog. Borde inte vara det eftersom typ ingen vet om att jag har den ... bara människor som jag litar helt och fullt på. Hur som helst, har ju övervägt att säga upp kontakten ... men jag vet inte om det är en bra idé. Vill inte sluta på den noten.
Det här kommer att lösa sig.
Det måste bara få lägga sig lite, eller hur?

söndag 30 augusti 2009

Honest faces usually come attached to liars.

Vänsterjustera
The most heartbreaking moment of my life:

"Berättade inte hon för dig att hon har träffat en annan också?"


. . .
"Du är besviken på en kvinna. Relationsmässigt. Du undrar fortfarande varför. Vad det var som gick fel. Du fick ingen full förklaring. Hon har inte varit helt ärlig mot dig."


"Ena dagen talar hon om hur mycket hon tycker om dig; andra dagen så avslutar hon det."


"Att hon lämnade dig är inget annat än hennes förlust. Men, en enorm VINST för dig. Du ser det inte så nu, men du kommer att göra det framöver!"
. . .

Oärlighet uppskattas inte av mig.
Mina sår har börjat läka.
Allt jag behövde var ett svar.
Är det för mycket att kräva?
Jag omger mig inte med folk som far med osanning.
Det här kräver en riktig funderare.

"Du har väldigt stark intuition. Du förnam ju det här. Du måste lyssna på varningssignalerna. Du får ju alltid rätt."

Man tror man kan lita på folk.
Jag är naiv; godtrogen. Fullt medveten om det.
Är det verkligen så negativt att tro det bästa om folk?
Tydligen, eftersom man gång på gång blir besviken. Sårad.

Har aldrig blivit så sårad i hela mitt liv.
Ska man bli reserverad? Distanserad? Självcentrerad?
Något lär ju tydligen till för att man inte ska bli förd bakom ljuset, gång på gång på gång på gång... Jag ska ta lärdom av detta.
I won't fraking fall for it again.

Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on ME.

söndag 2 augusti 2009

Horrible is still coming. Right now I'm just trying to keep from dying.

Okay.
Jag måste få kanalisera min ilska på något annat sätt som inte skadar mig själv eller någon annan. Så jag vänder mig hit. Vet inte ens var jag ska börja. Mitt liv blev på intet sätt bättre efter denna helg. Lördagen var en katastrof som hette duga och jag kan ärligt säga att jag aldrig haft så stark ångest som jag haft idag. En väldig chock för kroppen eftersom jag gick runt i en sisådär 3 veckor och inte kände ett skvatt. Hade precis börjat kunna tolka min kropps signaler igen, och sen händer det något som dragit ned mig i ett stort, svart, djupt hål.

Som jag beskrev för Ronja så känns det som om jag har en 10-cm tjock cementmur kring mitt hjärta, men att det samtidigt är någon som SKÄR det itu med en taggtråd. Det fucking blöder, och det går ut i armarna. Jag trodde inte för mitt liv att det som hände skulle hända.

torsdag 30 juli 2009

And here's where we jump on the merry-go-round of rotating knives

Hur fan lyckas vi?
Det är fan bara vi två som lyckas bli sårade av de två mest godhjärtade människorna på planeten. Vad har vi gjort för att förtjäna detta?

onsdag 22 juli 2009

Love bipolar

Mm.
Precis. Bra beskrivning.

tisdag 14 juli 2009

all work n no play


Fucking kul!
Jag hade skrivit värsta långa inlägget och sen "Vi är ledsna. Firefox har kraschat."
Fuck Firefox. Fuck everything.
Äsch, det var ingenting viktigt iaf. Bara en uppdatering om hur jag äter eller rättare sagt inte gör det. Fast jag har ätit litegrann idag. Klarar bara inte av att äta frukost och middag. Frukosten pinar jag i mig till den graden att jag nästan kräks. Det är fan för tidigt att äta frukost kl. 6. Whatever.
Jag gör fan ingenting annat än att jobba nuförtiden. Kommer hem runt 22, duschar, kollar på ett BSG och äter något (en liten tallrik fil idag w00t w00t), tar en rök och går sedan och lägger mig och läser tills jag somnar. Sen går jag upp kl. 5 på morgonen. Eller rättare sagt, jag SKA gå upp klockan 5, men det händer ofta att jag inte tar mig ur sängen förrän 5.45.
Fick i alla fall äntligen träffa Amanda på jobbet idag. Hon som alla tjatat om att jag är lik i 4 veckor. Nästintill alla har sagt det. Visst finns det många likheter i vårt sätt, men utseendemässigt? Njae. Jag kan inte för mitt liv förstå att den människan inte är gay. Eller så är hon det men, liksom jag, undviker att komma ut på sin arbetsplats. Dunno. Kanske bi. Bisexualitet är så himla överreklamerat. Överpresenterat. Jag är så jävla tacksam över att jag insåg att jag inte var det. Det är ju faktiskt ofta en övergång för många människor. Eller så är det kanske människor som tycker om sex i alla dess former. Vilket iofs är vad ordet betyder. Med former läs: kön. Jaja. Jag har iaf accepterat min homosexualitet nu ett tag. Visserligen gjorde jag ett par snedsteg efter att det tog slut mellan mig och Ida, men jag behövde destruktiviteten i det. Men nu är det slut med det. Inget mer destruktivt casual sex för min del. Inte med män, i alla fall. Efter detta break up känner jag att jag har ingen som helst lust att göra något destruktivt. Inte på det sättet, i alla fall. I'm going through something, så jag vet inte riktigt om jag ska svära på mitt liv att jag inte kommer att göra något dumt, men jag vet i alla fall att jag inte tänker springa ut och ragga upp någon karl. Jag vill inte att någon rör i mig just nu. Inget gratuitous touching. Jag som tidigare varit extremt fysisk med alla människor blir bara förbannad nu om någon rör vid mig. Jag kan krama mina kompisar och hålla handen med mina pensionärer, men där tar det nästan stopp. Jag vill inte att någon lutar huvudet på min axel just nu eller på andra sätt rör vid mig. Det kanske är förståeligt. I dunno. Det går över.
Jag har aldrig varit sådan som jag är nu. Och det har inte bara med mitt break up att göra. Det har att göra med många andra omständigheter. Ingenting klaffar just nu.

Jag har blivit dumpad.
Jag är pank.
Jag jobbar 100% och pluggar på 75%.
Jag äter knappt.
Jag orkar inte laga mat eller gå och handla.
Jag förstår ingenting.

Srsly, dygnet skulle behöva ha minst 36 timmar för att jag skulle hinna med allt jag måste göra.
Men imorgon slutar jag kl. 16 och jag MÅSTE, verkligen MÅSTE gå och handla imorgon.
Sen måste jag också boka biljetter till Harry Potter. Vi får se om det blir någon fika innan. Det känns bara som om ju fler frågor får svar på, desto mer förvirrad blir jag.
The pain is not a friend.

Coffee, cigarettes and...bananapancakes?

Just det.
Så ser min diet ut för tillfället.
Bara tanken på mat får mig att vilja kräkas.
Jag åt hemma hos föräldrarna i helgen och det fungerade relativt bra. Jag har aldrig varit så här förut. Jag menar, jag ÄLSKAR att äta. Men just nu får jag bara inte ner nånting. Jag kan ha det i munnen, men det är när jag ska svälja det som jag får kväljningar. Kim tror att jag är deprimerad. Det är jag inte. Sure, I'm going through something, en tillfällig svacka, mayhap, men jag ska väl ändå kunna äta för det? Varje dag på jobbet blir jag snurrig och måste ta en hård macka för att återställa blodsockernivån i kroppen. I övrigt dricker jag mest kaffe och röker. Fy fan vad jag röker. And what's worse är att jag fan fått Ronja att ta ett par bloss då och då.
Var hos henne igår och vi fick båda ranta av oss om våra ex-respektive. Grymt skönt.
Kim kom över runt 17 imorgon, när jag hade kommit hem från jobbet, och vi satte oss för att jobba på C-uppsatsen. Nån gång runt 21 tyckte Ronja att jag skulle komma över och kolla på en break up-film med henne. Yeah, right. Break up my ass! Det var ju bara massa pluttinuttkärlek .P
Hur som haver var det väldigt trevligt. Vi kan verkligen prata, hon och jag. Jag är verkligen glad över att hon blivit en del av min liv, underbara människan.
I övrigt hade jag och A vårt första post-break up-talk igår...typiskt nog dog hennes telefon. Det kändes bra tills jag kände mig tvungen att dra upp något som är lite awkward...att jag packat ihop hennes grejer. fna, man tänker inte hur mycket saker det faktiskt blir. Men vi ska ju ses på torsdag. Gå på Harry Potter. Hon, jag, Ronja och Kim. Är de våra förkläden, kanske? Ska försöka få till stånd en fika med henne...tror jag. Ronja anser att vi inte bör ha kontakt på att tag för att ge mig tid och utrymme att komma över henne. Men jag vet inte. Det är ganska svårt att gå från att höras av varje dag och berätta allt för en person till att helt plötsligt inte ha någon kontakt över huvud taget på kanske flera månader. Speciellt när jag vet med mig att hon inte mår bra alls. Men vi får se. Nu får rant-sessionen vara över, får jag har faktiskt tänkt knalla till jobbet idag och på så sätt vila mina stackars blå fotknölar som uppkommer pga mina inlines.
To be continued...

söndag 12 juli 2009

De små sakerna är faktiskt också jobbiga.
Att göra slut är jävligt hårt, don't get me wrong, men det som kommer efteråt är heller ingen dans på rosor.

Bara att t.ex. byta bakgrundsbild på datorn och telefonen, delete:a musik man förknippar med den man i framtiden kommer att få referera till som sitt "ex" istället för "flickvän", "kärleken", och allehanda namn jag använt mig av, packa ihop saker, ta ner foton när man som nykärt par kysser varandra, eller teckningar och dikter...sånt där sockersött. För att inte tala om alla SMS och MMS man hållt fast vid under förhållandet för att man blir så rörd av att tänka på hur det var i början, when it was all new and everything was a discovery. Sen är det också att vänja tanken vid att man är "singel" och inte har ett gemensamt känsloliv längre. De sex bokstäverna som tidigare gav mig en känsla av trygghet får mig nu att vilja låtsas som om torsdagen aldrig hänt. Bara att trycka på "Cancel Relationship" på Facebook är fan självplågeri!
Men jag fick i alla fall åka tillbaks till Kopparberg i fredags. Sjukanmälde mig på jobbet och åkte i fredags eftermiddag hem till mor, far, övrig släkt, Kopparbergsbor och vovven.

Det var skönt att fly verkligheten en stund. Även om man hade sina breakdowns, I won't lie to ya...men att få spendera ett par dagar med familjen och mina underbara vänner skingrade tankarna om än litegrann. Vi råfestade i lördags. Ronja, underbara Ronja, fick leka psykolog med mig där ett tag på lördagskvällen, ett jobb som Matilda tog på sig i fredags när jag fick en liten härdsmälta efter Patrik 1.5
Men i övrigt har det faktiskt varit riktigt trevligt. Man har inte riktigt haft utrymme för att tänka särskilt mycket, och kanske är det lika bra? Jag har i alla fall insett att jag inte gjort något fel. Att man blivit ett offer för omständigheterna, nästintill. Men men. Jag ångrar ingenting. Med henne hade jag det lyckligaste halvåret i mitt liv och jag älskar henne något innerligt också som vän. Hon är ju trots allt en av mina absolut bästa vänner. Jag tycker vi kommit varandra ganska nära på kort tid. Känner att vi kan prata om allting och varför ska man då kasta bort det? Det finns liksom ingen som helst bitterhet emellan oss eftersom det inte var någon som gjorde något fel. Vi hade en perfekt relation. Och vi kommer att få en underbar vänskap. Vi har hela tiden haft en underbar vänskap, men kanske ska vi ta det lite lugnt på umgängesplanet ett tag. Vi ska visserligen gå på Harry Potter på torsdag, och det tänker jag inte banga för. Som alltid ska det bli kul att se henne, dessutom SA vi redan från början att vi skulle gå på den. Hon är den enda jag vill se den med. Jag har sett fram emot hennes reaktion när..ja, det som händer i slutet av boken, händer.

I övrigt är jag sjukt tacksam för mina vänner.
Och jag har en ny Gud: S I D V I C I O U S