Tänker bara låta tankarna flöda.
Med viss censur.
Jag är bara så förvirrad just nu.
Allt är ett enda virrvarr.
Men för en gångs skull beslutade jag, med hjälp av min underbara rumskamrat, att istället för att följa känslorna låta hjärnan och det sunda förnuftet bestämma.
Det är därför som jag idag, en lördagskväll med Kiss Kiss Bang Bang på Stället, har legat i horisontal ställning med Lina hela dagen i skinnsoffan och kollat på säsong 4 av Sex and the City. Vi har känt oss ömsom patetiska, ömsom ... tillfreds med situationen.
Hade det inte varit för recent events skulle jag gått ut ikväll.
Men jag är svag.
I onsdags beslutade jag mig för att vissa förändringar skulle till.
När nu dessa brutits mot återigen ... ja, då ligger jag här och lyssnar på Cranberries.
Jag får skylla mig själv.
Tuffa till mig lite.
Den här veckan har faktiskt inte alls varit särskilt bra.
Den har visserligen innehållit många positiva saker också, men min förvirring har nog aldrig varit så stark som den är just idag. Just rörande denna sak iaf.

I can stop having flashbackz nao plz? K thx bye.

Det sista jag behöver.

Jag vet knappast hur dessa tankar har uppstått. I was doing fine a cpl of weeks ago!
Antar att universum tänkte, "hey, nu har den här bruden varit stabil i sitt känsloliv på TOK för länge ... let's fuck her up again!"
Det är precis det jag är.
Hela situationen, till och med.
Fucked up.
Sen sker det vissa småsaker ... småsaker som trots sin egentligen ringa betydelse väger så enormt mycket för denna extremt känslomässiga person.
Lina ger mig de bästa råden jag någonsin fått.
Vet dock inte hur man ska gå till väga för att slå dem igenom.
Punch a hole through my heart, SNÄLLA - tappa det på sedan länge surnade safter.
Jag saknar kontroll.
Varför ge sig in på en väg som bara leder till ett enda, redan förbestämt slut?

"Love isn't brains, children.
It's blood.
Blood screaming inside you to work its will."