Jag hörde signalen.
Varningsklockorna började iofs ringa för länge sedan.
Men nu har jag äntligen tagit mod till mig och faktiskt vänt blad.
Man skulle kunna säga att jag t.o.m. avslutat ett helt kapitel.
Med hjälp av Lina. ;)
Fick en lektion i "stå upp för dig själv". Which I did. Sen att detvar Lina som fick styra, och jag beklagade mig över bristen på Alice som kunde vara här och hålla min hand. But it's done now. Sweeeet.
Gårdagens tankegångar finns väl fortfarande i mitt system, fast jag tror mitt förstånd har börjat återta kontrollen över mitt känsloliv litegrann. Jag har nästintill beslutat mig för att låta det som sker ske. Glöm ej, det är mitt beslut IDAG - imorgon kan det vara något helt annat. Jag själv är nog den mest inkonsekventa människan jag känner. Lina kallar mig ambivalent. Det är jag ju också. Men om jag tänker lite längre så vet jag ju faktiskt att det är mycket som ska till för att DET skulle hända. Och det är inte enbart upp till mig. Låt oss ge det ett par år.
Idag var jag och Lina på bio. Paranormal Activity. Activity var just det som saknades. Mestadels satt jag i stolen och väntade på att något gastkramande skulle hända. Speciellt som man hört att folk fått åka med ambulans från biograferna i USA. Kan det kanske bero på att folk i USA har en tendens att vara lite mer... oh, I don't know RELIGIÖSA än vi här i Sverige. Vilket betyder att vi kanske är lite mer rationella och logiska i vårt tankesätt.
Sen tror jag på spöken, och ja, jag tror att folk kan bli possessed. Kanske inte av hyenor, men av paranormala fenomen? Visst. Det är skönt att tro på lite spännande saker.
När jag var yngre blev jag besviken för att jag aldrig skulle få stöta på orcher, drakar, etc. på mina spatseringar i skogen. Jag minns att pappa kom upp till en gråtande ung Caro som var ledsen för att hon ville vara en hob och aldrig skulle bli det. Stackars pappa, han har varit med om mycket ;)
Nu har jag just avslutat ett ca 1,5 timmes långt samtal med Alice. Som vanligt fick vi med både det ena och det andra i vårt samtal. I can't stress enough how important she is to me.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar