That's not where I dangle it.

Har bokat tid för gaddning. 17 september. Min efterlängtade andra tatuering.

Har gått ett bra tag i osäkerhet om vilken av mina planerade tatueringar jag ska skaffa först; men så plötsligt stod det klart för mig - B U F F Y!

Självklart!

Spännande.

Hursom...hade en väldigt olustig dröm inatt som helt fick mig att ändra inställning till gårdagens inlägg ... sen visade det sig att det stämde. Mediet sa åt mig att börja skriva ned mina drömmar; eftersom jag har så stark intuition ger mina drömmar mig mycket information jag annars kan se förbi.

Ska man börja föra drömdagbok?

Varför inte.

"Du får ju rätt!"

Idag var det faktiskt nästan kusligt.

Fick sms från en person jag inte riktig sms:ar med längre.

Så sa jag till Lina exakt vem det var jag trodde jag fått sms från. Tro på fan att det stämde! Det här med min starka intuition, som jag tidigare sett som en plåga ... skulle jag inte kunna vända det till något bra? Inte något för personlig gagn; inget om spel.

Dagen har varit ganska krävande, men jag håller mig positiv. Måste man göra.

Försov mig imorse. Jobbade ju 7-21 igår och var ganska mör, tror det kan ha med det att göra. Gick in till stan för att ta bussen ut till Uni ... missar bussen med 30 sekunder.

Bara att knalla ut till universitetet ... som ett resultat av detta kom jag för sent till första föreläsningen. Good on ya, mate.

Men men, som min nyfunna potentiella vän Lollo sa, "Tror att du..." eh... kan det bara på engelska, makeade up for "det när ni hittade en gemensam nämnare i William Faulkner."

Vår lärare, Professor Lars-Åke, verkar dyngbra. Han har enorm inlevelse. Och radikala idéer som retat gallfeber på andra litteraturvetare.

En rebell.

Precis det jag älskar.

Han är underbar.

Det ska bli skönt att få lite mer skinn på benen. Jag ska ju trots allt doktorera i Engelsk Litteratur, eh? Så beslutade jag mig idag för att ta itu med plugget direkt. Ingen mening med att lagga efter från början. Jag tänker inte gå igenom det igen. Nu är det en skärpt student som skriver. Dessutom ska jag börja gymma snart. Så fort jag kommit igång med skolan. Det ska bli skönt.

Är ledig imorgon; vi ska ha scones-frukost i kollektivet. Så tänkte jag faktiskt gå ut på en långpromenad. Enligt meterolog-Ronja ska det bli jättefint väder imorgon, så det passar sig nog ganska bra.

Jag har fortfarande ett beslut att göra. Vet inte hur det kommer att bli. Tror jag tänker låta det bero litegrann. Kanske. Borde nog inte fatta viktiga beslut mitt i ett vredesutbrott. Är väldigt lugn nu, men när jag igår fattade ett beslut i min ilska känner jag att det kanske var lite förhastat. Speciellt eftersom min spåkvinna rådde mig att inte ... hm...känner mig lite paranoid i min blog. Borde inte vara det eftersom typ ingen vet om att jag har den ... bara människor som jag litar helt och fullt på. Hur som helst, har ju övervägt att säga upp kontakten ... men jag vet inte om det är en bra idé. Vill inte sluta på den noten.

Det här kommer att lösa sig.

Det måste bara få lägga sig lite, eller hur?

blogträsk?

Som alla andra dåliga idéer så kom också denna efter midnatt. Jag vet inte hur jag som initiell blog-motståndare (min förkärlek till engelska förbjuder mig från att stava ordet med 2 'g', precis som jag stavar mitt smeknamn, Caro, med 1 'r' - om du inte skriver med 1 'r' kan du lika gärna kalla mig Aron eller vad som helst - det är inte jag) kunde få för mig att skaffa en blog. Eller faktiskt, jag vet PRECIS varför! Jag har jobbat 6 skift denna vecka, kom hem kl. 17, dvs 12 timmar efter att jag gick upp, och satte igång med storstädning av hela lägenheten, slöglodde på en film (Behind the Mask: The Rise of Leslie Vernon) som alla med god filmsmak kan skippa, ringde till Alice och skrattade nästintill hela tiden mitt övertrötta laughter i hennes öra (stackare)...så fick jag vädra munlädret ytterliggare när jag i min söndagsdepression fick för mig att ringa till Lotta. Mycket uppmuntrande samtal. Jag har verkligen helt fantastiskt bra människor i mitt liv. Återigen har jag sidetrackat...anledningen till detta blogeri är helt enkelt att jag ligger helt knackered i vardagsrumssoffan och min dagbok ligger lååååååångt bort, ända inne på mitt rum. Det är hela 30 steg (MINST!) bort dit...På tal om dagböcker har de förut så undangömda och repressade gamla dagböckerna som behandlar mitt liv innan Örebro kommit upp ur hiding - jag har helt sonika kommit på att jag ska börja bearbeta vissa undantryckta saker som visserligen tillhör mitt avskärmade förflutna, men som troligtvis kommer ploppa upp när man minst behöver det unless jag dealar med det once and for all. Av denna anledning kan det ju kanske vara ganska skönt att skriva av sig. Just nu känner jag mig mest ensam, tror jag. Simon sover, Kalle är i Kopparberg och kärleken har jag inte träffat på en vecka. Min första kväll som jag är helt för mig själv och vad gör jag - jag är så van med sällskap att jag känner mig helt..frozen, typ. Kan ju iofs bero på att denna jobbvecka varit helt sjukt stressig och sömnen har väl inte heller på topp. Jag, nattugglan Caro, kan knappt hålla ögonen öppna och klockan är inte mer än 00.30-ish. Sa till Alice redan kl. 22 att jag nog snart skulle lägga mig, och i vanlig ordning gick det helt åt frakskotta. Men det här är inte jag. Jag studsar allt som oftast omkring med ett leende på läpparna och med ett skämt på tungan (vare sig det är uppskattat eller inte).
Men det kanske inte har varit världens mest självförtroendeingivande vecka (fast på många sätt har det faktiskt varit det)...jag är nog mest trött. Är inte van vid det. Känns knepigt att considera att få sova till klockan 9 som SOVMORGON mellanrad två utropstecken.
Klockan 08.45 ringer min klocka imorgon bitti för då är det - KNIGHT RIDER! Vilket måste vara en av de sämsta serierna som någonsin gjort, men jag och Kalle har fått för oss att vi måste titta på det, bara just därför att det är så ruttet. T.o.m. Hanzo brukar sitta med och titta. Dessutom är det alldeles lagom att avnjuta morgonkaffet till någon så totalt IQ-befriad som Michael Knight, aka David Hasselhoff.
Kommer det bli fler inlägg?
Frak if I know. Kanske nästa gång jag känner mig för lat för att hämta dagboken?