Fucking kul!
Jag hade skrivit värsta långa inlägget och sen "Vi är ledsna. Firefox har kraschat."
Fuck Firefox. Fuck everything.
Äsch, det var ingenting viktigt iaf. Bara en uppdatering om hur jag äter eller rättare sagt inte gör det. Fast jag har ätit litegrann idag. Klarar bara inte av att äta frukost och middag. Frukosten pinar jag i mig till den graden att jag nästan kräks. Det är fan för tidigt att äta frukost kl. 6. Whatever.
Jag gör fan ingenting annat än att jobba nuförtiden. Kommer hem runt 22, duschar, kollar på ett BSG och äter något (en liten tallrik fil idag w00t w00t), tar en rök och går sedan och lägger mig och läser tills jag somnar. Sen går jag upp kl. 5 på morgonen. Eller rättare sagt, jag SKA gå upp klockan 5, men det händer ofta att jag inte tar mig ur sängen förrän 5.45.
Fick i alla fall äntligen träffa Amanda på jobbet idag. Hon som alla tjatat om att jag är lik i 4 veckor. Nästintill alla har sagt det. Visst finns det många likheter i vårt sätt, men utseendemässigt? Njae. Jag kan inte för mitt liv förstå att den människan inte är gay. Eller så är hon det men, liksom jag, undviker att komma ut på sin arbetsplats. Dunno. Kanske bi. Bisexualitet är så himla överreklamerat. Överpresenterat. Jag är så jävla tacksam över att jag insåg att jag inte var det. Det är ju faktiskt ofta en övergång för många människor. Eller så är det kanske människor som tycker om sex i alla dess former. Vilket iofs är vad ordet betyder. Med former läs: kön. Jaja. Jag har iaf accepterat min homosexualitet nu ett tag. Visserligen gjorde jag ett par snedsteg efter att det tog slut mellan mig och Ida, men jag behövde destruktiviteten i det. Men nu är det slut med det. Inget mer destruktivt casual sex för min del. Inte med män, i alla fall. Efter detta break up känner jag att jag har ingen som helst lust att göra något destruktivt. Inte på det sättet, i alla fall. I'm going through something, så jag vet inte riktigt om jag ska svära på mitt liv att jag inte kommer att göra något dumt, men jag vet i alla fall att jag inte tänker springa ut och ragga upp någon karl. Jag vill inte att någon rör i mig just nu. Inget gratuitous touching. Jag som tidigare varit extremt fysisk med alla människor blir bara förbannad nu om någon rör vid mig. Jag kan krama mina kompisar och hålla handen med mina pensionärer, men där tar det nästan stopp. Jag vill inte att någon lutar huvudet på min axel just nu eller på andra sätt rör vid mig. Det kanske är förståeligt. I dunno. Det går över.
Jag har aldrig varit sådan som jag är nu. Och det har inte bara med mitt break up att göra. Det har att göra med många andra omständigheter. Ingenting klaffar just nu.
Jag har blivit dumpad.
Jag är pank.
Jag jobbar 100% och pluggar på 75%.
Jag äter knappt.
Jag orkar inte laga mat eller gå och handla.
Jag förstår ingenting.
Srsly, dygnet skulle behöva ha minst 36 timmar för att jag skulle hinna med allt jag måste göra.
Men imorgon slutar jag kl. 16 och jag MÅSTE, verkligen MÅSTE gå och handla imorgon.
Sen måste jag också boka biljetter till Harry Potter. Vi får se om det blir någon fika innan. Det känns bara som om ju fler frågor får svar på, desto mer förvirrad blir jag.
The pain is not a friend.
