Jag ska bli kung av Lejonklippan.

Skön dag.
Klockan 14 mötte jag Sophie och Kim i mitt påskiga hår. Har verkligen sett ut som en kyckling i skallen idag. Nu, en blondering och 2 kurer med silverschampoo senare vet jag inte alls hur jag ser ut i huvet :P
Hur som haver stack vi till Espresso House och drack Mocha, Kaffe och Te i ett par timmar. Vi hann diskutera C-uppsats, gamla minnen, kärlek or in my case the lack of same, ångest, fest och...brownies. Mycket trevligt. Så träffade jag min gamla klasskompis Christian...som jag inte sett sedan 1998.
Intressant.
Så kom Alice förbi vid 18.30-snåret. Vi käkade thai-gryta (ÄLSKAR!!!), och skulle meka på cykeln, men klantskallen (JA!!) hade glömt cykellåset, så det var kört. Vi var lite extra tjejiga istället och blonderade mitt hår, och stoppade popcorn i både näsor och öron. Sedan kom Ronja över med världens godaste cigg, Kalle kom hem (äntligen), och vi käkade kladdkaka, rökte och kollade på Lejonkungen. Grät i slutet, precis som vanligt.

Blev fruktansvärt lycklig imorse eftersom jag för första gången på flera veckor faktiskt KÄNDE något. Det var visserligen ångest över C-uppsatsen som jag inte vet hur jag ska hinna bli klar med, men jag kände något i alla fall. Jag borde visserligen ha förstått att känslorna var på väg tillbaks eftersom jag fick sån där ångest/ilskakänning i armarna igår. Sen trampar jag lite på tårna gällande denna blog, så jag vet inte riktigt om jag ska skriva vad det handlade om, men... ja, vi får se. Så nu kan jag i alla fall känna något igen. Och det känns faktiskt jefligt bra mellan mig och Alice. Vilket är väldigt skönt. Jag har faktiskt gjort en liten själsrannsakan den senaste veckan och kommit fram till mycket positiva insikter...
Fan, det här blir ju inte konstruktivt över huvud taget. Tror jag är på tok för trött för att skriva nu, egentligen. Och Kim kommer över imorgon bitti för heldagsplugg...kanske jag kan ta en paus från pluggandet och fortsätta lite mer imorgon.
Hur som helst så älskar jag mina underbara vänner något extremt idag, och jag är faktiskt glad över att jag in i det närmsta skippade plugg idag (har faktiskt skrivit lite) och umgicks med dem. Mycket värt det. <3

It's like a whirlwind inside of my head

It's like I can't stop what I'm hearing within

...
Så ruskigt trött på min C-uppsats. Får äntligen 2 consecutiveiga lediga dagar på en vecka, solen skiner och jag sitter och ugglar i mossen med Kim och skriver på C-uppsatsen. Men nu har jag iaf kommit igång. Det enda jag vill göra just nu är att gå ut och parta järnet med Ronja. Det blir dock lite svårt eftersom hon för närvarande är i Barcelona (huh? THAT BITCH!). Men när hon kommer hem, då jävlar blir det hon, jag och en flaska Absolut och Dope med You Spin Me Round (like a record) på repeat. Ho yes! Känner att jag vill dansa ur mig de senaste månaderna och börja på ny köl. Fan, tacka fan för henne. Vet inte var jag hade befunnit mig i mitt psyke om jag inte hade haft Ronja. Sen är det ju en synnerligen absurd situation som har fört oss samman.
För att göra en lång historia kort så lärde vi känna varandra eftersom hon var bästis till min dåvarande flickvän. Så började hon typ dejta en av mina bästa kompisar och rumskompis. Men det sket sig. Och det gjorde det som bekant för mig och tjejen också. Men jag och Ronja har nu blivit extremt nära vänner. Och som sagt, tacka fan för henne. <3